Pecanträrökt oxfilé

Oxfilé är nötköttets Rolls Royce och de flesta av oss har upplevt dess karaktäristiska smak och konsistens. 

Att grilla oxfilé är ingen konst, och det är lätt att man gör det enkelt för sig och gör det efter traditionellt manér då det sällan misslyckas. 

Denna gången fick jag i uppgift att grilla 2,3 kilo prima svensk oxfilé till 7 personer, och då ville jag hitta på något de inte hade provat på tidigare. Pecanträ är en riktig klassiker inom BBQ-scenen i USA. Till skillnad från exempelvis Hickory ger Pecanträdet en betydligt rundare röksmak, perfekt om man vill att köttet i fråga skall behålla mer av sin egna karaktär - Något som är önskvärt för en detalj som oxfilé.

Hemligheten med att behålla oxfiléns naturliga saftighet och konsistens är två saker: Rätt temperatur och tid. Tekniken för dagen blev en s.k. "Reverse Sear" där man inleder med indirekt grillning för att avsluta med några minuter direkt över glöden. Detta ger det bästa av två världar - God kontroll över innertemperatur samt ytan från direkt grillning. 

Du behöver följande;

En hel oxfilé 

Marinad:

Rapsolja (ej kallpressad).
Kinesisk soya.
Färskmalen svartpeppar.
Salt.
Paprikapulver.

Farinsocker.

Rökspån eller chunks av pecanträ. Jag rekommenderar Webers Pecanträflis. 

Börja kvällen innan rökningen med att putsa oxfilén från alla hinnor. Blanda ihop marinaden och smaka av, den skall ha en markant sälta men samtidigt en lagom sötma av farinsockret. Häll marinaden i en påse tillsammans med oxfilén och förslut så att köttet är helt omsluten av marinad. 

Lägg pecanträdet i blöt i god tid innan grillning. Detta kommer att ge bättre rök.

Låt paketet ligga i kylskåp tills ett par timmar innan det är dags att grilla. De bästa förutsättningarna får man om köttet håller närmast rumstemperatur innan tillagning. Under tiden som köttet ligger framme i rumstemperatur passar man på att blötlägga rökmedlet. Detta är ett viktigt moment då rökflisen ger bättre rök om det är fuktigt. Ett torrt rökmedel brinner snabbt upp utan större rökutveckling. 

Förbered grillen för indirekt grillning med en glödbädd i ena hörnet av grillen. Lämna ytan där köttet skall ligga fri från glöd. Anpassa grillens spjäll så att den håller en gallertemperatur på cirka 125 grader vid den glödfria delen. 

När grillen är igång och håller rätt temperatur är det dags att lägga på köttet och rökflisen. Placera köttet på den glödfria delen. Häll av överflödigt vatten från rökflisen och portionera hälften av flisen direkt på glödbädden och sätt på locket. Inom någon minut kommer rök att utvecklas. 

Pecanträrökt oxfilé, reverse sear. Perfekt yta, perfekt innertemperatur.

Använd Er som vanligt av en termometer för kontroll av innertemperaturen. Vid 54 grader är det dags att öppna locket. När måltemperaturen är uppnådd tar du en grilltång och flyttar över köttet till glöddelen av grillen för att ge oxfilén yta. Grilla direkt över glöd tills du fått en innertemperatur på cirka 56 grader för medium.

Pekanträrökt oxfilé

Servera tillsammans med dina favorittillbehör, du kommer inte bli besviken. Eller som en av middagsgästerna sade; "Bland det godaste kött jag någonsin ätit!".

Lycka till, Karnivor. 

Whiskyrökt älgstek

Älgjakten är i full gång, och några jägare har redan haft förmånen att fälla skogens konung. En tidlös bedrift med anor långt tillbaka i vår historia.

Älgköttet är en av våra mest populära viltsorter på matbordet, föga förvånande. Det är, beroende på detalj, ett otroligt mångsidigt kött som erbjuder stor variation; har du exempelvis provat älgkebab eller grillad älgfärslimpa?

Idag skall vi dock prova någonting helt annat: Whiskyrökt älgstek. En riktigt rustik kötträtt som passar väl till söndagsmiddagen eller till middagen i goda vänners lag.

Vid upprepade tillfällen har jag hört älgstek i stort sett skall vara omöjligt att tillaga på annat sätt än som en traditionell ungsstek, och det går definitivt inte att grilla. Jag hävdar att det är ett direkt felaktigt påstående.

Älgsteken är en mycket mager styckdetalj, cirka 2 gram per 100 gram kött, vilket gör det extremt känsligt för överstekning. Köttet blir inte bara känsligt för hög värme, utan även för snabb värmeökning. Lägg till den yttersta synden, folieinslagning efter tillagning. Resultatet blir en stek vilken skulle passa bättre som kanonammunition än som föda.

Hemligheten med att behålla älgstekens naturliga saftighet är primärt två saker: Rätt temperatur och tid. Just dessa två skall vi lägga fokus på idag. Och Whisky.

Du behöver följande;

Älgstek av valfri vikt. 

Marinad:

1,5 dl rapsolja.
3 msk kinesisk soya.
Färskmalen svartpeppar.
Salt.
Paprikapulver.

Farinsocker.

Whisky (företrädelsevis en söt och ej för rökig).

Rökmedel med Whisky-karaktär. Jag rekommenderar Mackmyra grillspån vilka är tillverkade av gamla Whiskyfat.

Börja dagen innan rökningen med att putsa steken fri från alla hinnor och överflödigt fett. Blanda ihop marinaden och smaka av, marinaden skall ha en distinkt Whiskeysmak utan att vara för spritig och en riklig sälta. Häll marinaden i en påse tillsammans med älgsteken och förslut så att steken är helt omsluten av marinad. Låt paketet ligga i kylskåp ett dygn. Man kan, likt undertecknad, i rent terapeutiskt syfte massera runt marinaden runt köttet några gånger under tiden som köttet marineras för att säkerställa att hela köttbiten blir ordentligt marinerad.

När steken har fått marinera ett dygn i kylen tas det fram i god tid innan tillagning. De bästa förutsättningarna får man om köttet håller närmast rumstemperatur innan tillagning. Under tiden som köttet ligger framme passar det bra att blötlägga rökmedlet. Se till att täcka detta helt med vatten så att det absorberar så mycket vätska som möjligt.

Dags att tända grillen. Ett tips är att använda värmepistolen, snabbt och effektfullt. 

Förbered grillen för indirekt grillning genom att lägga upp två glödbäddar i grillen där mitten hålls fri för köttet. Låt briketterna bli ordentligt varma.

Placera älgsteken mellan glödbäddarna för indirekt grillning innan du lagt på rökmedel. Redan nu har steken en härlig Whiskydoft!

Placera köttet mellan glödbäddarna. Glöm inte att använda en bra termometer! Bra måltemperaturer 

är 55 grader för rare, 62 grader för medium och 68 grader för well done.

Rökmedlet blötläggs med fördel minst en timme innan det läggs på kolbädden, då ryker det längre.

 Häll ur överskottsvattnet från rökmedlet och förbered för att lägga ned det i grillen.

Det finns en rad olika tillbehör för att röka i grillen, men det enklaste är att helt enkelt lägga rökmedlet direkt på glöden.

Placera rökmedlet direkt på glöden. Fuktigheten i träet kommer att förhindra det från att fatta eld samtidigt som det kommer att ge en tjock, smakrik rök. Doften är svår att ta miste på, här är det 

riktig mat på gång!

Sekunder kvar tills den härliga whiskeyröken fyller grannskapet. 

Det tar någon minut innan rökutveckligen startar.

Rökning är inte bara ett roligt sätt att använda sin grill på, det är det ultimata testet av grannsämjan. 

Stäng locket på grillen direkt och inled indirekt grillning. Se till att ha spjällen öppna för att ge kolen tillräckligt med syre.

När man grillar magra bitar gäller det att skynda långsamt. Älgstek trivs bra runt 90-110 grader.

Reglera grillens spjäll för att nå en jämn temperatur i grillen mellan 90-110 grader. Primärt regleras grillens temperatur genom det nedre spjället och varmluftens flöde via det övre.

I takt med att rökmedlet förbrukas ha nytt förberett för att fylla på. En älgstek tar sin tid att tillaga på såpass låg temperatur, räkna med 1,5-2 timmar. Dock är det värt det, tålamod är en dygd när det gäller stora, magra detaljer.

Det är frestande att skära i steken direkt, men ge den tid. Låt den vila i minst 15 minuter innan den trancheras.

Cirka 2 timmar senare - Termometern ljuder! Den Whiskyrökta steken har nu en innertemperatur på 58 grader och det är dags att ta ut köttet från grillen. En detalj som denna trivs bäst av att få vila öppet på en rejäl skärbräda av trä. Glöm allt vad folie heter, det kommer att fortsätta tillaga köttet och den självuppfyllande profetian om att älgstek är torrt blir ett faktum.

Rökt älgstek med en härlig "bark". Whiskydoften går inte att ta miste på.

Köttet bör nu ha en riktigt trevlig yta med en väl tilltagen bark. Doften av vilt, Whisky och farinsocker är fullkomligt fenomenal.

Rökt älgstek, allt annat än torr. 

 När köttet har fått vila ordentligt, åtminstone 15 minuter, är det dags att tranchera köttet. Det är viktigt att inte tumma på detta då köttsaften bokstavligt talat kommer att forsa ur köttet. En bra tumregel är att man skall kunna ta på steken utan minsta obehag innan det är dags att skära i den.

Servera steken tillsammans med valfria primörer, företrädelsevis rotsaker och en rik peppar eller whiskysås. Och som alltid vid servering av skivat kött så skall salt och peppar stå på bordet vid servering.

Låt maten smaka, Karnivor.

Jägarens innersta väsen

Genom MinJakt hittade jag ett fantastiskt videoklipp som i mångt och mycket beskriver jägarens innersta väsen. Essensen med jakten. Har du 7 minuter att avvara rekommenderar jag verkligen dig att titta, om inte annat kommer du bjudas på fina vyer.

Min första bockjakt

Om man frågar en jägare vad datumet 16 augusti betyder för denne så kommer personen ifråga med stor sannolikhet säga: "Bockpremiär"!

Lördagen den 16 augusti 2014 var det min tur att få känna på vad "bockfeber" handlar om. Jag, som förvisso har vuxit upp med en del jakt, har begränsad jakterfarenhet på egen hand och var mer än spänd inför det hela.

Det hela började på söndagen innan premiären då jaktledaren på min jaktmark i Kristianstad ringde för att tilldela mig mitt pass. Han hade lottat ut passen bland oss som skulle medverka på bockpremiären. Min lott föll på pass nummer ett. Pass ett är ett av de bästa passen på marken, där jakttornet står precis vid trädgränsen mot ett öppet fält. Ett fält där jag visste att det finns en viltväxel. Pulsen ökar.

Jag visste att mitt vapen och objektiv var i ordning, tätskjutande och tillförlitligt. Trots detta åkte jag följande dag till skyttebanan för att kontrollera att allt verkligen gjorde sitt jobb såsom det förväntas. Vapnet skall inte vara den svaga länken, vapnet får inte vara den svaga länken. Jag tänker inte göra min första bockjakt till ett eftersök.
Vapnet uppförde sig givetvis precis som förväntat och trumfade t.o.m. föregående inskjutning. Nu är det upp till mig.

Allt förberett inför avfärd till bockpremiären. 

Fredag den 15 augusti, eftermiddag. Det har inte ens hunnit skymma, alla saker är redan packade. Tror jag. Jag har väl inte glömt något viktigt nu? Vapenlicenser, jaktkort, plasthandskar, papper, kamouflage, viltsäck... Nej, allt finns där. Tror jag.

Fredag den 15 augusti, kväll. Tankarna snurrar i huvudet. Jag förbereder kaffekokaren med vatten och kaffe. Ställer fram termosen. Breder tunnbrödrullar som jag varsamt slår in i plastfolie. Snabbt och lätt.
Nu återstår endast att göra sig i ordning och gå och lägga sig. Klockan var ställd på 02:20, 02:23, 02:25 samt 02:30. Att försova sig inför sin allra första bockjakt var inte ett alternativ.

Fredag den 16 augusti, klockan 00:17. Klarvaken. Tänker på att klockan ringer vid 02:30. Självbedrägeri, jag kommer inte att få en blund i natt... Rätt som det är vaknar jag till takterna av Haparandas stolthet, Raubtier, med låten "Vittring". Ett särdeles högtidligt ögonblick. Och jag har uppenbarligen fått åtminstone en timmes sömn. Men trött var det sista jag var, tvärt om så kände jag mig skarpare än på länge.

Härkilastället känns perfekt. Upprymdhet.

Jag svidar snabbt om till jaktkläderna och knäpper på kaffebryggaren. Tunnbrödrullarna ner i ryggsäcken. Brukar kaffekokaren verkligen ta såhär lång tid? Kommer på att jag har missat att ta på mig myggmedel. Korrigerar. När kaffet kokat färdigt går fyra koppar ner termosen, resten sveper jag i en klunk. Innan jag vet ordet av sitter jag i bilen. Subaruns boxermotor morrar till och jag sätter kurs mot Kristianstad.

Jag är på väg till min allra första bockjakt.

Klockan är 02:47. Jag har cirka en timmes bilfärd från Lund till markerna i Kristianstad. I bilen hör jag skönsången av låten "Raptor" från samma musikaliska genier som innan. Nu är jag i rätt stämning. Jag reflekterar över hur jag skall ta mig till passet beroende på hur vinden ligger. Tänker på allt jag har lärt mig under min jägarexamen. Kulbanor. Träffpunkter. Passning. Jag noterar hur pulsen går upp av blotta tanken på jakten. Känslan känns primitiv, och på alla sätt helt rätt.

Det ljuder till. Det är GPS:en som notifierar mig om att jag anlänt till slutdestinationen. Jag vänder blicken till klockan igen, 03:50. Grusplanen utanför bondens gård är fullkomligt bäcksvart. Jag framrycker sakta för att inte skrämma eventuellt vilt i närheten.

Kristianstads skogar. Bara minuter kvar till gryning. 

Bilen glider sakta in mot punkten där jag sedan tidigare har bestämt att parkera, cirka 500 meter från passet. Jag vill inte parkera för nära då jag vill undvika att skrämma eventuellt vilt i omnejden.
Jag kliver ur bilen så diskret jag kan för att hämta sakerna i bagageluckan. Jag öppnar väskan och plockar fram det svarta magasinet. Månens sken reflekteras i magasinet, tillverkat i äkta finsk plast. Jag laddar magasinet och stoppar det sedan i byxfickan. Samtidigt passar jag på att kontrollera att min plastmapp ligger kvar i samma ficka, dokumentationen från polisen som styrker att mitt innehav av jaktvapen. Ja, den ligger fortfarande kvar, precis som de andra tre gångerna jag känt efter.

I sann scoutanda tar jag reda på vindriktningen genom att stoppa fingret i munnen och sticka upp det i skyn. Helt vindstilla. Inte ett allt för vanligt fenomen i Skåne. Jag beslutar mig för att ta den rakaste vägen till jakttornet, det är trots allt det bästa sättet att minimera oljuden på.

Det är första gången jag rör mig på markerna i mörker, något som visar sig vara förenat med en viss problematik. Jag vill helst undvika att använda ficklampa då jag kan röja min position. Istället använder jag efter bästa förmåga månens ljus för att ta mig fram genom slyn. Jag upplever att varenda rörelse jag gör väsnas. Jag inser nu att det krävs mycket övning för att lära sig smyga bra.
Efter cirka 10 minuters långsamt smygande kommer jag fram till mitt pass. Tankarna flyger genom mitt huvud. Nu är det på riktigt. Jag klättrar upp så försiktigt jag kan i det kamouflageklädda tornet. Det här är min plats på jorden de kommande timmarna. Det är här jag gör min allra första bockjakt. Jag ler för mig själv och sätter mig på plats.

Jag inser nu att jag var tidigt på plats. Jag är definitivt inte hungrig, men tänker att det är lika bra att få det avklarat innan gryningen kommer. Jag famlar i ryggsäcken efter en av de tre tunnbrödrullarna. Den så tysta plastfolien prasslar helt plötsligt likt ett karamellpapper av traditionell börd. Jag gör en mental anteckning om att aldrig slå in min matsäck i plastfolie igen, åtminstone inte inför en jaktlig situation. Tunnbrödrullen avnjuts i snabbt tempo tillsammans med det svarta kaffet. Måltiden känns stärkande. Nu är jag beredd. Jag sätter i magasinet och för sakta fram slutstycket. Säkrar. Nu börjar det.

Gryningen är här. Alla sinnen är på helspänn.

Solen börjar sakta leta sig fram över trädtopparna. Mina aktiva hörselkåpor är medvetet uppskruvade till nära maxvolym för att jag skall höra eventuella tecken på rörelse från bockarna. Det är fortfarande helt tyst, inte ens fåglarna sjunger ännu. Mina sinnen är på helspänn. Jag blickar med långsamma, men bestämt svepande rörelser, över fältet framför mig. Jag uppskattar nu tiden att vara runt 05:30. Ännu inga tecken på aktivitet.

Plötsligt hör jag en knall. Det är definitivt ett klass 1-vapen. Ingen repetering, skottet tog nog där det skulle. Det är inte i min direkta omgivning. Det var nämligen sex andra jägare utposterade i mitt jaktlag som alla sökte jaktlycka denna tidiga lördagsmorgon.  Dock tog sig alla ut till sina respektive pass utan att sammanstråla innan för att undvika onödig aktivitet som eventuellt skrämmer bort bocken.

Tiden går och jag fortsätter att läsa av omgivningen med och utan kikare. Under tiden hör jag flera knallar omnejden, men inga i min direkta omgivning. Många lyckliga jägare idag tänker jag. Mitt i denna tanke händer det. Mina hörselkåpor plockar upp ett ljud från skogspartiet framför mig, det är en gren som knäpper till. Med kikaren i högsta hugg vänder jag mig bestämt mot ljudets riktning. Vad jag fick se härnäst fick mitt hjärta att slå frivolter. Ut ur skogen kommer inte mindre än tre dovhjortar!
Först ut kommer en ung hane, följt av två hindar. I ärlighetens namn tar det någon sekund innan min hjärna får fram ordet: "Fredade". Just dovhjort var ett inslag vi inte visste fanns på våra marker. Hjortarna upptäcker mig inte, utan går i stillan ro ut på fältet och tycks sola sig en stund innan de fortsätter sin färd förbi mitt torn. Under tiden sitter jag likt ett barn på julafton och iakttar skådespelet. Underbart.

Kamouflagen gjorde sitt jobb. 

Upprymd över upplevelsen sätter jag mig till ro igen. Öppnar termosen och häller upp mer kaffe. Jag som i vanliga fall är en koffeinmissbrukare av rang har helt och hållet glömt bort att fylla på depåerna av intravenös stimulantia. Det säger en hel del om lyckoruset. Jag dricker i stilla mak mitt kaffe genom att lyfta på kamouflagehuvan. Inte helt okomplicerat, men det hör till. Jag märker att jag fortfarande har ett leende på läpparna.

Tiden går och det är nu länge sedan jag hörde någon mer knall. Är det över nu? Jag tittar på klockan, strax efter sju. Nej, jag ger det allt en stund till. Det var rätt beslut.

Bara minuter efter mitt ställningstagande händer det vi alla jägare väntar på den 16 augusti - Bocken visar sig. Med hjälp av handkikaren identifierar snabbt att det rör sig om en bock. Den kom gående i lugn och ro på den tidigare nämnda viltväxeln mittemot passet. Pulsen skenar. Bockfrossa? Jag har bara hört talats om det innan, är det detta de menar? Jag växlar snabbt jag kan över från handkikare till geväret och söker upp bocken. Rådjuret står vid det här laget mitt på fältet med bredsidan till, ett perfekt tillfälle för att ta ett skott. Ett skott taget direkt ur skolboken. Jag noterar hornen igen, inga taggar. Det är en bock, men bara en pinnbock. Inte en returbock, färgerna är alldeles för skarpa för det. Inga rosenkransar att tala om. Jag hinner tänka på föryngring av viltstammen. Nej, detta är inte rätt bock att ta av dager. Jaktledaren har tidigare sagt att jag har fritt fram på valfri bock då det är min första bockjakt, men viltvårdaren i mig  är för rationell. Pekfingret tas bort från varbygeln för att vidare gruppera sig tillsammans med de andra fingrarna runt pistolgreppet. Lika snabbt som chansen uppenbarade sig var den över och bocken traskade vidare.

Den dagen dök det inte upp fler bockar, och det bekommer mig inte. Jag sparade min första bock för ett högre syfte, och det känns bra. Kanske ses vi nästa år igen. En sak är dock säker, du tog mitt hjärta med storm. Jag har officiellt fått bockfeber. 

Grillad vildsvinskarré

Vildsvin är enligt min mening den perfekta mixen av det bästa från nötköttet och tamgrisen. Ett stabilt kött som är något mörkare än det vanliga griskött vi finner i affären. Vildsvin ses något oförtjänt som
svårt att grilla p.g.a. sin låga fetthalt, men sanningen är att det mesta kött går att grilla beroende på vilken metod man använder sig av. Exempelvis rostas, som är erkänt magert, är en riktig höjdare att grilla.

Denna gång grillar Karnivor vildsvinskarré, styckdetaljen som kanske är den mest lämpade för grillen.

Du behöver följande;

Cirka 800 gram vildsvinskarré.

Karnivors Viltrub (torra kryddor): 
Lök.
Lagerblad.
Paprikaflingor.
Tomatflingor.
Basilika.

Kryddpeppar.

Svartpeppar.

Enbär.

Salt.

Tillbehör:
Pommes frites.
Sallad efter smak.

Sås:

Färdig sås eller egenhändigt komponerad.

Som all annan karré är vildsvinskarrén fylld med senor och bindväv, börja därför med att grovputsa köttets yttre. När köttet är putsat vänder man det i en torr viltrub och klappar in det ordentligt så att det inte lossnar. 

Viltsvinskarré med torr viltrub

När köttet har fått vila en stund och har närmast rumstemperatur är det dags att lägga det på grillen. Indirekt grillning lämpar sig särskilt väl när man skall grilla en hel karré. Temperaturen i grillen ligger lämpligen inom spannet 100-110 grader vilket tillåter köttet att tillagas långsamt och behålla mer vätska. När man tillagar kött långsamt skänker även bindväv och andra kollagenhaltiga delar smak till köttet.

Grillad viltsvinskarré

När köttet nått en innertemperatur på 64 grader plockar man ut det ur grillen och låter det vila minst 20 minuter. Grilltiden är uppskattningsvis 60-90 minuter beroende på grill och temperatur.

Grillad vildsvinskarré, trancherad

När köttet har fått vila är det dags att tranchera det. Ge inte efter för lockelsen att skära i köttet för tidigt, då kommer köttsafterna att rinna ur köttet och ge en torr matupplevelse.

Servera tillsammans med din favoritsås, sallad och pommes frites - Perfekt semestermat!

Grillad vildsvinskarré, serverad med sallad, pommes frites och chilibearnaise

Så tar du trikinprov

Alla jägare vet att trikiner är en riktig styggelse. Trikinos eller trichiniasis, är en parasitsjukdom som orsakas av att äta rått eller dåligt tillagat fläskkött eller vilt infekterade med larver av en art av spolmask Trichinella spiralis, vanligen kallad trikinos-masken.

Svenska Jägareförbundet har tagit fram en kort informationsfilm om hur man som jägare går
tillväga för att skicka in ett trikinprov till ackrediterade laboratorier. En enkel försäkring för
att undvika en mycket otrevlig åkomma. Dessutom är det enligt lag jägarens skyldighet att ta trikinprov
på kött som ges bort eller säljs vidare.

Mesquiterökt rostas

För Er trogna läsare vet Ni att rostas är lite av en personlig favorit för mig. Sett till pris kontra kvalité sopar rostas mattan med storebrodern oxfilé alla dagar i veckan, om Ni frågar mig.

För Er inbitna grillfantaster är Ni säkerligen bekanta med röksmaken "Mesquite". Det är en klassisk röksmak som kommer från Sydvästra Amerika, en riktigt "Southwest feeling" utlovas. Mesquite passar bra till framförallt lite mer stabila kreationer av nöt- och fläskkött.

Mesquiteflis från Weber, ett träffsäkert alternativ för kolgrillen

Innan jag började grilla lät jag rostasen ligga i marinad i cirka ett dygn. Då man i denna rätt vill låta röken tala passar en standardmarinad gjord på Kinesisk soya, rapsolja, peppar, paprikapulver och lite cayennepeppar bra. 

Lägg mesquiteflisen direkt på den glödande kolen

Förbered grillen för indirekt grillning genom att separera glödbäddarna i vanlig ordning. I mitten av grillen bör det finnas ordentligt med plats för köttet att ligga utan att det utsätts för direkt värme.
När kolen är ordentligt varmt läggs mesquiteflisen på. För den oerfarne rekommenderar jag att vara något sparsam med flisen då en överambitiös applicering av flisor kan ge ett väldigt rökigt resultat.

Rostas som grillas indirekt med mesquiteflis

När glöden är het och rökflisen ligger på är det dags att placera köttet mellan glödbäddarna för indirekt grillning. Ett helt stycke kött kan ta upp röksmak i cirka 30 minuter, så se till att justera rökmängden efter detta.

En härligt rökig bit rostas

När köttet har nått en innertemperatur runt 58 grader (medium-rare) är det dags att plocka ut köttet. Notera den härliga färgen köttet får av röken. Lukten går inte heller att ta miste på. Detta är värdig mat, inget snack.

Mesquiterökt rostas serverad med ugnspotatis, sallad, chilibearnaise och färskost med smak av vitlök.

Låt som vanligt köttet vila utan folie i minst 15 minuter innan det trancheras, på så sätt låter du köttet behålla sin saftighet.  Servera tillsammans med ugnspotatis, sallad och en god bearnaisesås. Svårslaget. 

Älgkebab i pitabröd

Är det en sak jag är sådär löjligt förtjust i så är det kebab. I alla dess former.
Kebab serveras på en rad olika sätt, gjord på en rad olika sorters kött: Nötkött, kyckling, fläskkött, lamm och så vidare. Dock är kebab gjord på våra nordiska arter ett förhållandevis exotiskt inslag i
vår vardagliga kosthållning.

Älgkött är erkänt magert och det är egentligen bara fantasin som sätter gränserna på hur man kan variera det. Man kan exempelvis grilla älgstek, göra en mustig gryta eller varför inte en skandinavisk version av kebab?

Du behöver följande;

400 gram älgskav.

Kryddning: 
Paprikapulver, gärna starkt.
Oregano.
Spiskummin.
Svartpeppar.
Salt.

Tillbehör:
Pitabröd.
Sallad efter smak.

Kebabsås:
Färdig sås eller egenhändigt komponerad. 

I detta skede är det lagom att krydda köttet

Börja med att smälta en lagom stor klick smör i en het stekpanna. När smöret slutat bubbla är pannan redo för älgskaven. Stek älgskaven tills den nästan är genomstekt och tillsätt kryddorna. I detta recept är spiskummin en viktig ingrediens som sätter mycket smak, dosera därför denna med omdöme. 

Krydda med finess!

Det kryddade köttet skall bära rejält med smak, men överdriv inte kryddningen vilken lätt tar över viltsmaken. 

En fräsch sallad är en viktig komponent i en bra kebab

När köttet är genomstekt och färdigkryddat förbereder man pitabröden som får gräddas i ugnen. 

Nu är även ett bra tillfälle att bereda salladsfyllningen. Själva salladen kan också varieras in i absurdum, men i mitt fall gjorde jag en finhackad variant med; Tomat, gurka, paprika, babyspenat och rödlök. 

Älgkebab i pitabröd

När salladen och brödet är klart öppnar man pitabrödet och fyller på med älgkebab, sallad och sås. Servera gärna tillsammans med en het feferoni som kronan på verket. Enkelt, snabbt och gott. 

Kula vs Pilbåge

Just nu ligger frågan under granskning hos Naturvårdsverket - Skall det bli lagligt att jaga med pilbåge i Sverige?

Många anser att pilbåge inte levererar tillräckligt med kraft för att skapa ett direkt dödande skott, men frågan är om det är så man skall se på saken? Bågjaktsförspråkarna brukar ofta tala om att en pil skapar en större sårkanal, vilket i sin tur skapar en snabbare urblödning.

Klippet nedan är en jämförelse mellan hur en 30-06 kula (blyspets samt helmantlad) står sig mot en pilbåge. Onekligen intressant även om det kanske inte riktigt är helt vetenskapligt.

Plats i jaktlag alternativt arrende sökes!

Jag letar med ljus och lykta efter ett jaktlag, alternativt jaktmark, här i södra Sverige.

Jag är sedan barnsben mycket intresserad av djur och natur och har varit med ett antal gånger på jakt. Viss egen jaktlig erfarenhet finns men hoppas nu på att kunna utveckla 
detta mer ingående. 

Jag söker nu framförallt del i ett jaktlag i Lund med omnejd (har tillgång till bil och kan köra efter behov) men är även intresserad av arrende i samma region. 

Har Ni en plats över, eller vet du ett jaktlag som söker efter bra folk? Hör av dig genom att lämna en
kommentar eller maila till calle[a]karnivor.se. Referenser finns!

Med vänlig hälsning

Calle Sirén

Egen Tacokrydda

Som alla halvfabrikat innehåller färdig tacokrydda en hel del onödiga saker som exempelvis natriumglutamat, stärkelse och onödigt mycket salt. 

Jag har utarbetat en egen kryddmix som du enkelt blandar själv. Smaken är renare och har lite mer klös än den man köper i affären. 

Egen tacokrydda är enkelt att göra, och dessutom nyttigare

Karnivors Tacokrydda

3 tsk Salt
4 tsk Chilipulver
4 tsk Paprikapulver 
2 tsk Vitlökspulver
2 tsk Lökpulver
2 tsk Spiskummin
4 krm Cayennepeppar 

Vill du ha en lite mer kryddstark blandning? Öka då mängden cayennepeppar efter smak.